2020-12-01

När verkligheten överträffar dikten

Torbjörn Hanö Torbjörn Hanö
Torbjörn Hanö

I helgen kom jag att tänka på valvakorna på teve. Inte de amerikanska, galna tillställningarna, utan de svenska. De med Sören Holmberg, som säger "Nu har vi fått in siffrorna från valdistriktet si eller så, och det är särskilt intressant, för ..."
Det kom nämligen mejl efter mejl med budskapet att en eller flera elever har konstaterad covid-19. Och så pling; nästa "valdistrikt". Totalt är det inte så många egentligen, mindre än en procent av skolans elever, men vi såg kluster av smittade elever.
Därför rådgjorde jag med min chef under söndagen om lämpliga åtgärder, och efter kontakt med Smittskydd Skåne kom vi fram till att hålla två årskurser hemma lite längre, så att de inte kom till skolan förrän det gått så många dagar att en eventuell inkubationstid löpt ut.
En snabb omställning igen, alltså. Vi börja bli vana vid det.
Är det kanske dags att tänka om kring skolan helt och hållet? Tänk om pandemi och distans är "det nya svarta"? Kollektivtrafiken skulle kunna minska, tiden eleverna ägnar åt att pendla skulle kunna användas till roligare saker, vi skulle inte behöva bygga ut skolor utan använda befintliga på ett effektivare sätt.
Självklart måste vi människor, sociala varelser som vi är, träffas på olika sätt, det får vi inte ta bort. Men kan vi ta chansen att tänka om?
För några år sedan hade en kommun i Skåne en starkt kritiserad vision kring skolan; framtidens skola, skrev man, "har inte klasser, lektioner, stadier, elever eller lärare. Den har i stället en oerhört komplex miljö där människor pusslar med sig själva, sina avsikter och sina resurser för att komma ut ur dagen rikare än de kom in. I en sådan miljö är planering fullständig underordnad förmågan att skapa något nytt och värdefullt för stunden."
Jan Björklund sågade den (varför han nu skulle lägga sig i en kommuns vision), LR likaså. Jag tror att man förväxlade en framtidsspaning med en plan för verksamheten. Nästa textstycke kan illustrera vad som då, 2012, var en framtidsspaning. Nu är det en passande beskrivning på svenska gymnasieskola 2020: "Varje verktyg, hjälpmedel eller symbol som antyder att en viss aktivitet är knuten till en viss plats skulle vara borta. Laborationssalen, boksamlingen, gympasalen och rektorsexpeditionen finns inte kvar. Inte för att det är det bästa sättet att lära ut kemi, träna biceps eller leda verksamheten utan därför att det är det bästa sättet att illustrera och simulera framtiden."
Vad säger du nu, då, Björklund?

Fler nyheter

Ny vecka – nytt år – ny dagbok

2021-01-12

Måndag 4 januari Ny vecka – nytt år – ny dagbok. Nu får vi se vad 2021 har att erbjuda. Jag börja...

Det gäller att inte ge upp och jag tjatar om positiv grundinställning

2020-12-19

Måndag 14 december Måndag morgon startar med att tre av mina förstelärare träffar all personal i...

Varför lägger vi inte ned nationella proven helt och hållet på högstadiet?

2020-12-15

Skolverket beslutar att ställa in de flesta nationella proven under våren. Motiveringen är att...